Redan 70 vetenskapliga doktorsavhandlingar har lämnats in vid Röda Korsets Blodtjänst
Vid Finlands Röda Kors Blodtjänst lämnas redan den 70:e doktorsavhandlingen in när FM Salla Markkinen disputerar den 27 september 2024 om att utveckla vävnadskompatibiliteten hos njurtransplantationer genom genomforskning. De doktorsavhandlingar som lämnats in vid Blodtjänsten har under flera årtionden främjat patientvården på ett betydande sätt.
Blodtjänstens forskningsverksamhet började på 1950-talet med den dåvarande direktören, professor Harri Nevanlinna i spetsen. Nevanlinnas doktorsavhandling handlade om Rhesus sjukdom hos nyfödda, där blodgruppsantikropparna hos modern bryter ner fostrets röda blodkroppar. Tack vare forskningen inom området utvecklades förebyggandet av en allvarlig sjukdomsform till en hög nivå i Finland.
På 1960-talet fokuserade doktorsavhandlingarna på forskningar angående blodkoagulering, som lade grunden särskilt för behandling av blödningssjukdom, dvs. hemofili, med preparat som utvecklats av Blodtjänsten.
Forskning om vävnadstyper blev ett växande forskningsfält från och med 1970-talet. Vävnadstypens kompatibilitet mellan donatorn och patienten är avgörande för att till exempel stamcellstransplantationer och organtransplantationer ska lyckas.
Vid Blodtjänsten har man också gjort doktorsavhandlingar om optimal användning av blodprodukter inom kirurgi och vid behandlingen av massiva blödningar. På 2000-talet har doktorsavhandlingarna behandlat till exempel forskning av CAR-T-celler, som används i cancerbehandlingar, samt forskning av extracellulära vesiklar.
Den nyaste doktorsavhandlingen utvecklar lyckade njurtransplantationer
Forskning som stöder blodtransfusioner och vävnadsbehandlingar kommer att fortsätta vid sidan om de nya forskningsfälten. Salla Markkinens nya forskning fördjupar Blodtjänstens forskning i vävnadsförenlighet.
Markkinens doktorsavhandling fokuserade på användningen av nya verktyg inom genomforskning för att förutse vävnadsförenligheten vid njurtransplantationer. Forskningsresultaten visar att förutom lämpligheten av vävnadsfaktorerna HLA ökar genetiska skillnader mellan donatorn och mottagaren risken för transplantatavstötning. Dessutom visade ett stort internationellt samarbetsprojekt att de beräknade genetiska risksummorna för blodgivarna är användbara verktyg för att förutsäga transplantatets funktion.
Markkinens doktorsavhandling lämnas in vid Helsingfors universitet. Forskningsarbetet genomfördes i samarbete med läkare som utför njurtransplantationer vid Helsingfors universitetscentralsjukhus. Att påvisa det kliniska värdet av forskningsresultaten är det centrala följande målet.
