Forskning för patienternas bästa
Blodtjänsten har en egen roll i vården av patienter, och en uppgift är vetenskaplig forskning. Tack vare forskningen har man gjort betydande utvecklingar i de preparat och metoder som används i behandlingarna. Blodtjänstens forskningsverksamhet har sina rötter på 1950-talet.
Harri Nevanlinna är en föregångare
Professor Harri Nevanlinna, den första direktören för Blodtjänsten, var en föregångare inom finsk blodförsörjning och därtill en forskare. Den första avhandlingen som lämnades in vid Blodtjänsten var Nevanlinnas forskning från 1953 i Rh-immuniseringen under graviditeten, det vill säga den så kallade Rhesus sjukdomen, där blodgruppsantikroppar hos den födande mamman bryter ner fostrets röda blodkroppar och orsakar anemi hos fostret.
Tack vare Nevanlinna och efterföljande forskning i Rh-immunisering har Finland lyckats utveckla högklassigt förebyggande och högklassig behandling av Rhesus sjukdom. Blodtjänsten undersöker fortfarande alla gravida kvinnor för mammans och fostrets säkerhet, och idag är skador som orsakas av Rh-immunisering mycket sällsynta.
Forskning och laboratorier utvecklades hand i hand
Blodtjänsten började locka till sig läkare som var intresserade av forskningen i slutet av 1950-talet och 1960-talet, och laboratorierna utvecklades med stöd av forskningen. Som forskningsfält framstod blodgruppsserologi, blodkoagulationsfaktorer och kompatibilitetstester för blod- och vävnadstransplantationer.
För alla dessa forskningsfält grundades ett laboratorium, där man utförde forskningar som sjukhusen behövde för att stödja patientvården, samt forskningsarbete vid sidan om dessa. Blodtjänstens laboratorier utvecklades till nationella referenslaboratorier med expertis i området.
På 1960-talet fokuserade doktorsavhandlingarna på forskningar angående blodkoagulering och andra proteiner i blodplasma, som lade grunden särskilt för behandling av blödningssjukdom, dvs. hemofili, med preparat som utvecklats av Blodtjänsten. Genom forskningsarbetet kunde man märkbart förbättra livskvaliteten hos hemofilipatienter i Finland, innan moderna effektiva läkemedel utvecklades. Utifrån forskningarna patentskyddades metoder för att behandla plasma. Blodtjänsten var också världens ledande producent av naturligt interferon innan produktionen av rekombinantpreparat.
Forskning i vävnadskompatibilitet blev ett växande forskningsfält från och med 1970-talet. Vävnadstypens exakta kompatibiliteten mellan donatorn och patienten är avgörande för en framgångsrik stamcells- och organtransplantation. Fastställandet av vävnadstypen HLA idag förklarar dock bara några av riskerna med transplantation, så det finns fortfarande ett klart kliniskt behov av att utveckla vävnadskompatibilitet. Vävnadstyperna är också väsentligt förknippade med det genetiska anlaget av många sjukdomar.
Blodtjänsten utför även idag vävnadstypning för alla organtransplantationer och stamcellstransplantationer i sitt laboratorium. Blodtjänstens laboratorium betjänar även i fortsättningen hela Finlands sjukvård i blodgruppsserologi, som är viktigt vid blodtransfusioner. Däremot överfördes laboratorieforskningen om koaguleringsfaktorer från Blodtjänsten till Fimlab Laboratoriot 2019.
På 2000-talet inleddes en systematisk forskningshelhet om hälsoeffekterna av regelbunden blodgivning. På basis av forskningsresultaten har man till exempel omdefinierat lämpliga donationsintervaller för att säkra donatorns järndepåer. För närvarande skrivs också en sociologisk doktorsavhandling angående blodgivarnas åsikter om forskningsanvändningen av donerat blod.
Forskning stöder utvecklingen av nya behandlingar och preparat
Förutom utvecklingen av redan etablerade cellbehandlingar, så som blodtransfusioner samt stamcells- och organtransplantationer deltar Blodtjänsten också i utvecklingen av den nästa, tredje generationens cellbehandlingar.
Ett bra exempel på nya cellbehandlingar är forskningen i CAR-T-celler som används vid cancerbehandlingar. CAR-T-celler är en lovande ny behandlingsform mot cancer. CAR-T-celler är patientens egna T-lymfocytceller som man försöker modifiera så att de aktivt förstör cancerceller. En doktorsavhandling i området lämnades in i slutet av 2023.
Blodtjänsten undersöker och utvecklar nya preparat från donerat blod. Extracellulära vesiklar (extracellular vesicles) är membranblåsor på celler, som kan användas i medicinsk forskning, till exempel för att identifiera sjukdomar och utveckla läkemedel. Blodtjänsten driver aktiv produktutveckling inom bägge områden, och redan två doktorsavhandlingar har lämnats in angående forskningsfältet.
Forskning som stöder blodtransfusioner och vävnadsbehandlingar kommer att fortsätta vid sidan om de nya forskningsfälten. Den optimala användningen av blodprodukter både inom kirurgi och vid behandlingen av massiva blödningar har studerats i flera doktorsavhandlingar.
Blodtjänsten grundades 1948. Den har blivit ett viktigt forskningsinstitut inom sitt område. För närvarande använder Blodtjänsten cirka 2 miljoner euro årligen för vetenskaplig forskning. Blodtjänsten har också en forskningsfond, genom vilken man stöder forskningsverksamhet inom sitt område i Finland.
Texten grundar sig på Juhani Leikolas historik över Blodtjänsten ”Pieni vaiva, hyvä mieli”. 2004. ISBN 978-952-5457-07-0.