Ventrombos (blodpropp) och blodpropp i lungan
Ytlig ventrombos medför ett tillfälligt hinder för blodgivning. Hur länge hindret varar beror på hur omfattande trombosen är, och hur den behandlats.
En enskild (första), djup ventrombos (blodpropp) i benet, vilken har krävt minst två veckors behandling med koagulationshämmande läkemedel, utgör ett hinder för blodgivning. Hindret blir bestående, om orsaken till proppen konstaterats eller konstateras bero på ett nedärvt anlag för trombos eller en rubbning i blodets koagulationsfunktion.
Om ett sådant anlag inte har konstaterats, kan man ge blod då det gått minst tre månader sedan behandlingen av den djupa ventrombosen i benet avslutats.
Efter en blodpropp i lungan måste man vänta ett år efter avslutad vård, innan man kan ge blod.
Alla återkommande eller förnyade, djupa blodproppar som krävt minst två veckors vård med koagulationshämmande läkemedel, utgör ett bestående hinder för blodgivning.
Även en enda, enskild blodpropp i ögonbottnen medför ett bestående hinder för att ge blod.
Se också: artärsjukdom
Vill du veta mer? Ring blodgivarnas avgiftsfria infotelefon 0800 0 5801 (må–fre kl. 8–17).