Hepatit A, B, C och E

Hepatit A (smittsam gulsot) orsakar hinder för bloddonation i sex månader efter återhämtning och efter att uppföljningen tagit slut.

Hepatit B som inte gjort personen till smittbärare, utgör ett hinder för blodgivning i 1–2 år. Blodtjänsts läkare gör en noggrannare bedömning av varje blodgivare separat. Att vara bärare av hepatit B innebär ett permanent hinder för blodgivning. Även en sexpartner eller annan person som bor i samma hushåll och är bärare av hepatit B påverkar lämpligheten för blodgivning. Om blodgivaren har fullständigt vaccinationsskydd mot hepatit B, kan Blodtjänsts läkare separat bedöma lämpligheten för blodgivning.

Hepatit C-infektion utgör ett permanent hinder för blodgivning. Även hepatit C-infektion hos en sexpartner utgör ett hinder för blodgivning. Man får ge blod när det har gått fyra månader sedan det sexuella förhållandet upphörde. Hepatit C-infektion hos en annan person i samma hushåll än en sexpartner utgör inget hinder för blodgivning. En förutsättning är dock att donatorn inte har kommit i kontakt med den smittade personens blod under de senaste fyra månaderna.

Hepatit E orsakar en 12-månaders hinder för blodgivning. Hepatit E är ofta asymptomatisk.

Läs också: Leversjukdom

Vill du veta mer? Ring blodgivarnas avgiftsfria infotelefon 0800 0 5801 (må–fre kl. 8–17).