Information om blodgrupper

Patienterna behöver i genomsnitt blodprodukter enligt blodgruppsfördelningen bland finländarna, eftersom en patient i första hand ges blod från den egna blodgruppen. Mest används således blod från de vanligaste blodgrupperna A+ och O+. Akutblod O- är ett undantag: eftersom det passar alla ges det proportionellt sett mer.

Blodgrupperna varierar i befolkningen och är inte av betydelse för en persons hälsa.

Den egna blodgruppen?

Du kan få reda på din egen blodgrupp genom att ge blod. Du behöver alltså inte känna till den innan du ger blod. Blodgruppen kontrolleras i det donerade blodet.

Du får veta din blodgrupp följande gång du ger blod. Du kan också fråga om din blodgrupp på vår avgiftsfria infotelefon för blodgivare, 0800 0 5801 mån–fre kl. 8–17, ungefär två veckor efter ditt blodgivningsbesök.

Åtta grundläggande blodgrupper

Alla människors blod hör till en av de fyra ABO-blodgrupperna: dvs. blodgrupp A, B, O eller AB. Dessutom är var och en av dessa fyra blodgrupper uppdelad enligt Rh D-faktorn (rhesusfaktorn) i Rh D-positiv och Rh D-negativ.

• Det finns totalt åtta grundläggande blodgrupper: A+, A-, O-, O+, AB+, AB-, B- och B+.
• De vanligaste blodgrupperna bland finländare är A+ och O+. Blodgrupp AB- är den minst vanliga bland finländare.

ABO-systemet är det viktigaste och mest kända sättet att bestämma en persons blodgrupp. Utöver det finns det andra blodgruppsfaktorer. Blodgrupper är grupper av blodtyper indelade utifrån egenskaperna hos de röda blodkropparna och utifrån antikropparna i serum. Totalt finns det mer än 35 system enligt vilka en persons blodgrupp kan bestämmas.

Blodgruppsfördelningen bland finländare

Bland finländare är A+ den vanligaste blodgruppen och AB- den mest sällsynta. Blodgruppsfördelningen bland finländare är följande:

• Rh D-positiva blodgrupper: A+ 35 %, O+ 28 %, B+ 16 %, AB+ 7 %
• Rh D-negativa blodgrupper: A- 6 %, O- 5 %, B- 2 %, AB- 1 %

Kell-blodgrupp

Av de finländska blodgivarna är 96 procent Kell-negativa och 4 procent Kell-positiva (dvs. positiva för K-antigenet i blodgruppssystemet Kell).

K-positiva röda blodkroppar kan ges till alla som behöver blod, men en liten andel K-negativa personer utvecklar sedan antikroppar mot K-antigenet. För en patient som någon gång har konstaterats ha anti-K-antikroppar bör K-negativa röda blodkroppar alltid väljas.

De bildade anti-K-antikropparna utgör inte ett problem vid blodtransfusioner, eftersom största delen (96 %) av det donerade blodet är K-negativt. Det är därför inte svårt att hitta K-negativt blod.

Under graviditeten är antikropparna däremot relevanta. Om en K-negativ mamma har bildat antikroppar mot K-faktorn och fostret är K-positivt, kan mammans antikroppar orsaka nedbrytning av fostrets blodkroppar. Av den anledningen ges alla flickor, och kvinnor i fertil ålder, alltid K-negativa röda blodkroppar. K-negativa blodprodukter kan också övervägas för patienter som får upprepade transfusioner.

Donerat K-positivt blod går till patienter på samma sätt som K-negativt blod. Fyra procent av de finländare som behöver blodprodukter är K-positiva.

Sällsynta blodgrupper

Förutom grundläggande blodgrupper har människor också andra blodgruppsfaktorer. En del av dem är sällsynta. Sällsynthet kan också manifestera sig så att en person inte har en blodgruppsfaktor som är mycket vanlig hos människor. Exempel på sällsynta blodgrupper är Jk-3, k neg, Vel neg och U neg.

Andra blodgruppsfaktorer än ABO och Rh D kan vara relevanta, till exempel om patienten har utvecklat antikroppar mot en viss blodgrupp eller upprepade gånger måste få stora mängder blod genom transfusioner.

Ibland är internationellt samarbete mellan blodtjänster i världen en förutsättning för att man ska kunna hitta lämpligt blod till en patient.

Oförenligt blod kan vara farligt för patienten

Om man får blod av fel blodgrupp kan det orsaka en hemolytisk reaktion hos patienten. Då reagerar antikropparna i patientens blod och bryter ner de transplanterade röda blodkropparna. Detta kan orsaka olika symtom, såsom feber och andnöd, och i värsta fall leda till njurskador eller till och med döden.

I nödsituationer får patienten alltid först röda blodkroppar från blodgruppen O Rh D negativ, eftersom de passar alla. Därför behövs O negativt blod, dvs. så kallat akutblod, proportionellt sett mer än blod från andra blodgrupper.

Varje dag behövs dock blodgivare från alla blodgrupper. Sjukhuset kontrollerar patientens blodgrupp så snabbt som möjligt, och sedan får hen röda blodkroppar enligt sin egen blodgrupp.

I tabellen nedan ser du vilken blodgrupp som kan ges till respektive patient.

Nedärvning av blodgrupper

Blodgruppen är ett genetiskt anlag som ärvs från båda föräldrarna. Ett barn kan således ha en annan blodgrupp än sin förälder. Till exempel kan ett barn ärva genen för blodgrupp O, även om föräldern har blodgrupp A. Kön spelar ingen roll för hur man ärver blodgrupp.

I tabellen nedan ser du hur blodgrupperna kan ärvas från förälder till barn.