Vad en blodgivare bör veta om hemoglobin och järn

Järn är ett nödvändigt byggämne i kroppen som utöver de röda blodkropparnas hemoglobin behövs bland annat i muskler och enzymer som reglerar kroppens funktioner. Järnets viktigaste uppgift rör de röda blodkropparna: människan behöver järn som byggmaterial för hemoglobinet som ansvarar för att transportera syre.

Järn återvinns och transporteras i kroppen. I stora koncentrationer är järn ett skadligt ämne för kroppen och därför är regleringen av balansen en invecklad process med flera steg. Järn lagras i levern och finns också i benmärgen, där blodkropparna produceras. Järn finns också i blodplasma och i de vita blodkropparna.

Vad är hemoglobin?

Ungefär en tredjedel av de röda blodkropparna består av hemoglobin (Hb). Hemoglobin är ett järnrikt protein och det har en central uppgift: det transporterar syre från lungorna till alla delar av kroppen.

Mätning av hemoglobinhalten är ett av de vanligaste laboratorietesterna inom hälso- och sjukvården. Varje person har sin egen individuella hemoglobinhalt i blodet.

Referensvärdena för hemoglobin är

• kvinnor 117–155 g/l
• män 134–167 g/l.

Vid blodgivning skiljer sig gränsvärdena för hemoglobin något från referensvärdena. Man mäter hemoglobinet före varje blodgivning i Finland och det är också ett krav från myndigheterna att det ska mätas.

Man kan ge blod om hemoglobinet är

• 125–175 g/l för kvinnor och
• 135–195 g/l för män.

Mätningen av hemoglobin görs i fingertoppen. Genom detta säkerställer man att blodgivaren inte har för låg hemoglobinnivå i blodet, dvs. anemi eller onormalt högt hemoglobin.

Blodgivning sänker tillfälligt hemoglobinet med 10–15 g/l.

Vad är ferritin?

Ferritin är en form av lager av järn som finns i människokroppen. Mätning av ferritin används i en mer noggrann undersökning av anemi, i undersökning av sjukdomar som rör järnhalten och vid mätning av järnlager. Rutinmässig mätning av ferritinvärdena som så kallad screening av friska personer utan symtom rekommenderas inte i Finland.

Järn lagras främst i levern i människokroppen. De individuella skillnaderna i järnlagren är stora och det finns en betydande genomsnittlig skillnad mellan könen. En mans järnlager är tre gånger så stor som en kvinnas järnlager.

Det finns inget minimikrav för ferritinnivån vid blodgivning i Finland, och ferritinet mäts inte vid blodgivning. Om ferritinet har undersökts hos blodgivaren på grund av symtom och det har konstaterats vara för lågt, kan personen inte ge blod förrän situationen har stabiliserats. Blodgivning kan bromsa läkningen av symtom.

Blodgivarstudier som utförts av Blodtjänst har visat att ferritinnivåerna hos blodgivare i Finland ligger på en god nivå jämfört med internationella studier, och inget samband hittades mellan ferritinnivåer och upplevt hälsotillstånd.

• Läs mer: Lobier & co. (2019): The effect of donation activity dwarfs the effect of lifestyle, diet and targeted iron supplementation on blood donor iron stores.

Hur kan man identifiera järnbrist?

Järnbrist orsakar anemi, det vill säga en minskning av hemoglobinnivån. Anemi kan också ha andra orsaker, men järnbrist är den överlägset vanligaste orsaken till anemi. Typiska symtom på anemi är avvikande trötthet, utmattning, blekhet och minskad prestationsförmåga.

Det kan finnas brist på järn i kroppen redan innan anemi utvecklas. Järnbrist utan anemi är ett relativt vanligt fenomen och orsakar inte symtom för alla. För vissa orsakar järnbrist utan anemi ospecifika symtom, såsom trötthet eller syndromet restless legs.

Hur får man järn?

För järnintaget är det viktigast att säkerställa att det totala energiintaget är tillräckligt och att använda produkter som innehåller järn.

För järnupptaget har tidpunkten för mat också betydelse och detta är värt att uppmärksamma. Exempelvis C-vitamin främjar absorptionen av järn, så om man äter produkter som innehåller C-vitamin i samband med måltiden förbättras intaget av järn.

Bra källor till C-vitamin är till exempel:

• citrusfrukter,
• bär och
• grönsaker.

Kalcium, kaffe och te försämrar järnupptaget. Måttligt intag av dessa eller separat från måltider rekommenderas för absorptionen av järn. Livsmedel som innehåller mycket kalcium är till exempel mejeriprodukter.

Nästan all mat innehåller järn, men det finns skillnader i absorptionen av järn. Hemjärn från produkter av animaliskt ursprung absorberas bättre än järn från växtprodukter, dvs. icke-hemjärn.

Bra källor till hemjärn är till exempel:

• kött,
• fisk och
• fjäderfä.

Växtprodukter för intag av järn är till exempel:

• grönsaker,
• baljväxter,
• bröd och andra spannmålsprodukter.

Så här tar Blodtjänst hand om blodgivarnas järnnivåer

Intervaller för blodgivning

Hemoglobin- och järnnivåerna påverkas av hur ofta man ger blod. Blodtjänst rekommenderar och tillåter kvinnor och män blodgivning i olika omfattning just på grund av järnfrågan. För de yngsta kvinnorna (18–25 år) har vi anvisningar om blodgivning högst en gång per år, vilket grundas på våra egna studier om järn.

Järntillskott

I samband med blodgivning delar Blodtjänst ut järntabletter (á 50 mg) till givargrupper som identifierats ha risk för järnbrist (alla kvinnor under 50 år och alla blodgivare som ger blod var fjärde månad eller oftare). Till de yngsta kvinnorna (kvinnor 18–25 år) delar vi ut två burkar med 20 järntabletter och en burk till övriga. Järntillskottet underlättar återhämtningen från järnförlust som orsakas av blodgivning.

Använd järntillskott så här:

• Ta en järntablett en gång om dagen eller varannan dag.
• Använd alla tabletter du fick vid blodgivningen.
• Järntillskott absorberas bäst i en tom mage, men det kan också tas i samband med en måltid.
• C-vitamin ökar absorptionen av järn och försvagas av mjölk, kaffe och te. Järntabletten innehåller också en liten mängd C-vitamin.

Hur kan man minimera möjliga biverkningar av järntillskott?

• Använd järn endast varannan dag
• Ta järnpreparat i samband med måltid eller på kvällen istället för på morgonen.

Om preparatet inte passar eller ovanstående metoder inte hjälper, framhävs vikten av kosten som järnkälla ännu mer. Se då till att du har många källor till järn i din kost. Om du inte kan använda järntillskott och du riskerar järnbrist på grund av exempelvis menstruation, rekommenderar vi att du donerar blod högst en gång per år.

Mätning av hemoglobin

Blodtjänst mäter hemoglobinet före varje donation med en snabb mätning på fingertoppen. Blodtjänst har undersökt snabbmätning av hemoglobin och enligt dessa undersökningar har man kommit fram till att använda den nuvarande mätaren som ger snabbt resultat samt vid behov kontrollmäta på en droppe venöst blod med en snabbmätare.

Om hemoglobinet ligger under gränsen för blodgivning (minst 125 g/l hos kvinnor och minst 135 g/l hos män) eller om den har sjunkit under 20 g/l från givarens egen normala nivå kan man inte ge blod.

Hälsodeklarationen

Före varje blodgivning fyller man i en elektronisk hälsodeklarationen. Blodgivaren får svara på frågor om hälsotillstånd och uppfattning om sin hälsa samt omfattande frågor om exempelvis läkemedel och pågående undersökningar.

Man kan ge blod när man mår bra. Om man är utmattad, ovanligt trött eller på annat sätt mår dåligt ska man inte ge blod.

Forskningsverksamhet

Frågor som rör blodgivarnas hälsa studeras som en del av Blodtjänsts egen forskningsverksamhet. Under år 2015–2018 genomförde Blodtjänst en stor FinDonor-hälsoundersökning och arbetet har fortsatt sedan dess. Varje år publicerar vi själva och deltar i internationella forskargrupper och publikationer om blodgivning.

Utifrån resultaten har vi bland annat ändrat rekommendationen om intervaller för blodgivning och utdelning av järn till unga kvinnor samt utvecklat våra mätningsmetoder av hemoglobin.