LIVSGLÄDJEN I TOPP TROTS ALLVARLIG OLYCKA

Pekka Parkkila talade aktivt för körsäkerhet och blodgivningens betydelse redan före olyckan.

En stilla julimorgon år 2006. En lång raksträcka och klar sikt längs landsvägen. Körförhållandena i norra Österbotten var idealiska då Pekka Parkkila, 54, på sin motorcykel åkte mot Jurva med tillåten hastighet. Plötsligt beslöt föraren i en mötande bil att han skulle svänga in på en sidoväg strax framför Pekka.

Följden av den ödesdigra felbedömningen blev att fordonen krockade och Pekka flög iväg från sin motorcykel och landade 40 meter längre bort i dikesrenen, där man röjde sly. En av de kapade stammarna tränger in i hans mage och orsakar en allvarlig blödning.

Pekka minns inget av detta. De sista minnesbilderna före olyckan är från Reisjärvi, ett stycke före olycksplatsen. Ambulansen kommer snabbt till hjälp, för lyckligtvis skedde olyckan i korsningen invid hälsocentralen. Den svårt skadade patienten förs snabbt till sjukhuset i Karleby, där handleden och bäckenet opereras. Höft- och ansiktsskadorna åtgärdas senare på Mejlans sjukhus i Helsingfors. I akutskedet fick Pekka fem påsar blod. Räddningen hängde på ett hårstrå.

Bitterhet lönar sig inte

– Det var ganska intressant, kommenterar Pekka filosofiskt när han på jobbet tänker tillbaka på händelserna för flera år sedan.

Kommentaren berättar något om motoristens livsfilosofi. Han har undersökt olyckan och dess följder ur flera olika synvinklar och han har lyckats finna också positiva sidor i det hela.

– De svåraste smärtpunkterna är idag mina knän, för dem undersökte man inte genast eftersom det fanns mer akuta problem att åtgärda. Skadorna tvingade mig att byta bransch, men å andra sidan fick jag i stället ett yrke som jag alltid drömt om, säger Pekka leende efter tre år som fastighetsförmedlare.

Var det förmågan att se framåt, en omutlig vilja att bli frisk, eller goda genetiska egenskaper som gjorde det möjligt för Pekka, som i 40 års tid åkt motorcykel, att bara tre månader efter olyckan lyckas med konststycket att återigen sätta sig på sin motorcykel och åka iväg? Kanske läkningen av skelettskadorna underlättades av hans förmåga att ge utlopp för sina känslor och klä händelserna i ord.

– En och en halv vecka efter olyckan, då jag låg på Tusby hälsocentrals bäddavdelning, fick jag plötsligt ett enormt behov att skriva. Jag bad nattsköterskan om penna och block och så satte jag igång. Resultatet blev 17 blad med text; en verklig terapi, berättar Pekka.

– För någon tid sedan tittade jag på olycksplatsen via Google Maps, men jag vill ännu inte besöka den. Frågan är om jag någonsin vill göra det. Olyckan satte trots allt sina spår i min själ.

Blodgivaren som räddades

Det donerade blodet räddade Pekka, som för egen del har gett blod regelbundet redan i tjugo års tid. Pekkas iver att ge blod började i tiden då han ville uppfylla en närstående cancerpatients sista önskan. När patienten, som redan var i terminalvård, önskade besöka sitt kära sommarställe en sista gång, höll projektet på att misslyckas på grund av bristen på blodgivare. Då rykte Pekka in.

– Det var rörande att se hur blodet rent konkret kan hjälpa en människa. Jag ville fortsätta att göra någonting gott. Jag har gett blod totalt ungefär 40 gånger, även om behandlingarna efter olyckan har lett till långa karenstider, säger Pekka.

Pekka försöker efter bästa förmåga locka också andra med i verksamheten. Snart ska två av kollogerna på fastighetsförmedlingsbyrån ge blod. Den ena ger blod för första gången.

För tillfället pågår också SMOTOs (Suomen Motoristit ry) utmaningskampanj "Verta pakkiin hallitusti" (ungefär "Låt blodet flöda kontrollerat") mellan medlemsklubbarna. Mäntsälän Moosehead Bikers ry, dit Pekka hör, försöker naturligtvis rekrytera så många blodgivare som möjligt.

Skolning är ett sätt att förebygga olyckor

Pekka undervisar i sin egen klubb i ämnet föregripande körning. Han anser att skolning är ett av de effektivaste sätten att förebygga motorcykelolyckor.

– Vem som helst kan få körkort utan några märkligare lämplighetstest och resultatet är enkelt att förutspå. Motorcykeln är speciellt för många unga förare ett slags testosteronhöjande leksak med vilken man kör huvudlöst och tar mått av varandra. Jag ser så mycket klåperi ute i trafiken att jag ofta har lust att blanda mig i det, säger han med eftertryck.

Pekka besöker ofta skolor där han tillsammans med polisen och Trafikskyddet berättar om farorna i trafiken.

– Ingen är smed från födseln och skolningen gör att man märker hur mycket fel man egentligen gör. Den tvingar en att kämpa. Den viktigaste, enskilda detaljen som varje motorist bör lära sig är att iaktta. Det är A och O i trafiken. Det är också viktigt att man själv syns. En satsning på det räddar säkert människoliv, förklarar Pekka som alldeles nyss skaffat sig en neongul hjälm.

Text: Maria Rautio/Mediafocus
Foto: Kirsi-Marja Savola

Verta pakkiin hallitusti!
SMOTOs blodgivningskampanj 2010

Kampanjen, som riktar sig till Suomen motoristits medlemsklubbar, men också till andra motorister, har som mål att under tiden 1.2 -22.10.2010 nå över 1000 i antal kontrollerade blodgivningar. Också plasmagivningar och trombafereser räknas med. Antalet blodgivningar sätts i relation till medlemsantalet i respektive klubb och i samband med höstens SMOTO-kryssning delas pris ut till årets bästa blodgivare och den klubb som aktivast gett blod.

Mer info på adressen www.smoto.fi