SÄKERHETEN VIKTIG FÖR PATIENTEN SOM FÅR BLOD

Från transfusionspatientens synpunkt sett är det viktigast att blodgivaren är frisk. Förutom via hälsodeklarationen kontrolleras blodgivarens hälsotillstånd via blodprover med hjälp av laboratorietest.

Vid varje blodgivning tas av blodgivaren ett blodprov från fingerspetsen och ytterligare tre prover i provrör. Med dessa prov kontrolleras blodgivarens hemoglobinvärde och blodgrupp samt förekomsten av eventuella sjukdomar som sprids via blodet. Av de prover som tas vid varje blodgivning görs ett arkivprov som förvaras i minst fem år. Arkivprovet testas om man till exempel måste omvärdera blodets säkerhet.

Med blodgivarens tillstånd kan man också undersöka andra egenskaper hos blodet, vilka är viktiga med tanke på förenligheten vid transfusioner för vissa patientgrupper. För sådana undersökningar behövs vanligen ett extra blodprov av blodgivaren.

Preparatens mikrobsäkerhet är inte fullständig

Det kan finnas en hel del olika sjukdomsalstrare eller mikrober i blodet. Med olika test kan man emellertid upptäcka bara en liten del av dem. Också infektioner som blodgivaren fått alldeles nyligen, och vilka därför ännu inte märks i testerna, utgör en viss risk för patienternas säkerhet.

Efter år 1986, då screeningtesten för HIV hos blodgivare påbörjades, har inte ett enda fall av HIV-infektion som överförts via blod som getts av blodgivare kunnat konstateras i Finland. Det senaste fallet av hepatit C som överförts till en patient via ett blodpreparat inträffade år 2000.

Till sidans början