JOUKO SIRO ARRANGERAR BLODGIVNINGAR

”Allt möjligt konstigt har man fått ta i tu med”, säger Jouko Siro skrattande. Han är laboratorieingenjör vid Finlands Genomcentral, far till tre tonåringar och en sann föreningsmänniska. Siro är i så hög grad en handlingens man att också varje e-postmeddelande slutar med citatet ”The Roman Rule: The one who says it cannot be done should never interrupt the one who is doing”.

Siro har många järn i elden. Han är ordförande för Finlands Röda Kors avdelning i Nordvästra Helsingfors. Han har också hunnit verka i skolans direktion. Tillsammans med andra föräldrar har han gjort upp spelregler för Parkstad och förverkligat Hela byn fostrar – projektet. Jouko Siro har redan i tio års tid arrangerat blodgivningar.

Hos familjen Siro finns också en annan likadan föreningsmänniska: Hustrun Hannele basar för Mannerheims Barnskyddsförbunds lokalavdelning. I Parkstad säger man också, med glimten i ögat, att alla viktiga beslut fattas vid familjen Siros köksbord.

Vitrockarnas blodgivning

Arbetet med att arrangera blodgivningar började i hemknutarna. Som mest arrangerades upp till fyra eller till och med fem blodgivningar per år. Vid dem kunde man växla några ord och utbyta lokala nyheter med andra bekanta och, liksom i förbifarten, gav man själv blod. Jouko Siro har redan gett blod över 50 gånger.

Siro var också initiativtagare då man började arrangera blodgivningar på hans arbetsplats. Siro tjänstgör som laboratorieingenjör på Finlands Genomcentral som sysslar med genforskning. Företaget finns i Biomedicum, centralen för medicinsk forskning och undervisning i Helsingfors. Ett ställe med 1200 anställda genom vilket det flyter en ständig ström av medicinstuderande, var för bra för att förbigås enligt Siro. Samtidigt erbjöds en möjlighet att träffa människor i arbetskollektivet under mer fria former än vid möten i vit skjorta och slips.

Den första massblodgivningen arrangerades strax före jul år 2003, nästan som en sista arbetsuppgift inför jullovet. Den andra blodgivningen arrangerades i maj.

- En rolig detalj här är att salen där blodgivningen försiggår är full av vitrockar, då både Blodtjänsts personal och blodgivarna bär vit rock i sitt arbete.

Världsförbättraren

Siro gav blod för första gången under gymnasietiden tillsammans med sina kompisar:

- Som ung var jag en världsförbättrare. Jag hade alldeles nyss fått körkort och ville därför ut och köra. Så kom det sig att vi for iväg till Stenhagen för att ge blod och dricka kaffe.

Siro tycker att blodgivning är en bra sak:

- Varje år ringer tiotals människor och samlar pengar för olika ändamål. Till dem brukar jag säga att jag deltar genom att göra någonting själv. Det här är ett sätt att bry sig om sin nästa, ett sätt att rena sitt samvete.

Text: Leena Itkonen
Foto: Marja Helander

Till sidans början
Ett steg uppåt i hierarkin