I KEMI GES BLOD EN GÅNG I MÅNADEN

I församlingshuset i Kemi arrangeras massblodgivning en gång i månaden. På plats är då sjukskötarna från blodtjänstbyrån i Uleåborg. Blodgivarbritsarna och annan rekvisita följer behändigt med i släpvagnen efter bilen. Eftersom platsen är bekant, går arrangemangen snabbt.

Professionella frivilligarbetare

I Uleåborg sköter Katriina Pätsi om arrangemangen kring blodgivningarna i Kemi och i Kemi sköts de av Blodtjänsts kontaktperson Pia Uimonen som hör till den lokala rödakorsavdelningens förstahjälpgrupp.

- Det här är ett sätt att arbeta aktivt inom Röda Korset och här får man jobba med trevliga människor, konstaterar Pia, som till vardags arbetar vid dagcentret för rusmedelsvård.

Trots arbetet på dagcentret hinner hon alltjämt med att också arrangera blodgivningar, trots att de arrangeras en gång i månaden.

- Vi har en fantastiskt företagsam grupp frivilligarbetare, berättar Pia och riktar ett varmt tack till de andra medlemmarna i förstahjälpgruppen som deltar i arbetet vid blodgivningarna.

Tuula och Veikko Tarvainen hör till de regelbundna medhjälparna på massblodgivningarna i Kemi. Veikko packar ner blodpåsarna medan Tuula sköter om saftserveringen och binder om blodgivarnas armveck.

- Det är alltid roligt att komma hit. Blodtjänsts personal behandlar oss som jämbördiga och låter oss vara deras högra hand. Det känns fint.

Nya och gamla blodgivare

I Kemi finns en stor skara blodgivare, för i staden har tidigare funnits en blodtjänstbyrå. Under ett par års tid har människorna redan vant sig vid den mobila blodtjänsten.

- I början var det svårt då man inte kunde gå till byrån för att ge blod, men nu går det redan bra, intygar Simo Ukonaho, som redan gett blod över 80 gånger. – Kroppen säger till när det är dags att ge blod. Jag ger blod varannan månad.

Också Tero Herva, som studerar kommunikation och bildkonst i Torneå har lärt sig sticka in på församlingshuset för att ge blod. Tjugoårige Tero har redan gett blod sex gånger.

- Första gången gav jag blod dagen efter att jag fyllt 18. Jag glömde bort att ge blod på födelsedagen. Pappa deltar i Röda Korsets verksamhet, men jag tog själv initiativet till att börja ge blod. Jag har också lockat en del kompisar med till blodgivningen.

Till blodgivningen i juli följde gymnasisterna Henna Kähkönen och Noora Venetvaara med Tero. Förargligt nog kunde Noora inte ge blod ännu den här gången. Henna däremot fyllde en påse med blod.

- Nu känns det riktigt bra, fast jag kände mig litet yr för en stund sedan. Jag kommer säkert på nytt, försäkrar Henna.

Hennas lillebror har i samband med en operation fått blod på grund av en sällsynt sjukdom.

- Kanske det i viss mån påverkade mitt beslut att ge blod.

Till sidans början
Ett steg uppåt i hierarkin